linneakh

Man har nästan glömt bort hur det var för bara några månader sen. Några månader sen då man gick i sin gamla skola och den där känslan varje gång man gick in i den. Alla känslor är som bortblåsta på mig men i vissa stunder kommer dom tillbaka och då saknar man verkligen sitt gamla liv.
När det bara var jag och Karin, vi två mot världen. Gud vad mycket vi har gått igenom med varandra. Jag saknar den där känslan att en fredagskväll ha ångest över att inte ha något att göra och veta att Karin känner exakt som jag. Herregud vad jag saknar det!
Jag saknar mina gamla kompisar som man träffade varje dag, själva tryggheten att verkligen veta att folk tyckte om en och inte var med mig för att inte ha någon annan att vara med.
Jag saknar känslan på fotbollsplanen, bara springa och veta att det här är jag bra på och det är aldrig någon som kan ta ifrån mig det. Vilken jävla frihetskänsla.
Några månader senare och inget är sig likt. Jag kan inte direkt påstå att jag ogillar mitt liv som det är nu men det är alla dessa känslor som man saknar. Som man inte uppskattade då men nu skulle göra det mesta för att få känna igen. Jag saknar att känna mig som mig själv och ingen annan...